Oskärpa kan främst bero på tre saker:
1. Att man inte har hållit kameran tillräckligt still.
2. Att motivet rör på sig och man har för lång slutartid.
3. Att man inte har haft fokus på motivet.
De två första har att göra med att man har för lång exponeringstid i förhållande till vad situationen klarar av. Det är oftast enklast att rätta till genom att minska bländarvärdet vilket leder till kortare tider vilket beskrivs på sidan om bländarvärden. Är motivet sådant att man inte vill ändra bländare så gäller det att ha kameran stadigare.
Nummer 1: Att man inte har hållit kameran tillräckligt still: Tänk på SARA (Ställning, Andning, Riktning, Avfyring). När exponeringstiden sjunker under 1/60 sekund är det mycket svårt att hålla kameran tillräckligt still utan man får ta hjälp till vad som finns att tillgå.
Oftast så blir motiven bättre om man tar de från sittande ställning. Naturligast känns det då att sätta armbågen ovanför knät, dock gör armbågens konstruktion att den är inte vidare stabil utan hasar omkring.
Prova istället att sätta knäskålen så som bilden till höger visar, med lite övning så kommer ni att se att stabiliteten ökar markant.
Håll sedan andan och krama av avtryckaren försiktigt, och släpp den lika försiktigt. Speciellt viktigt är det
med vissa kompaktkameror som låter när man tar kortet och inte när kortet är taget, således är det lätt att man rör kameran innan exponeringstiden är klar och då blir det garanterat suddigt.
Nummer 2: Att motivet rör på sig och man har för lång slutartid: Här är enda lösningen att se till att minska slutartiden, detta genom minska bländarvärdet eller att tillföra mera ljus. Är motivet rörligt så skall man följa motivet med kameran både före och efter man tryckt.
Nummer 3: Att man inte har haft fokus på motivet: Många kameror kan man ställa på automatik och låta den själv lista ut var fokuspunkten ligger. Personligen vill jag alltid själv bestämma detta och placerar fokuspunkten på motivet (jag har 51 st att välja på). Låter ni kameran bestämma så håll extra koll på var den lägger den. Kameror som bara har en fast fokuspunkt i mitten brukar man ofta kunna lura genom att sätta motivet i mitten trycka avtryckaren halvvägs och sedan rikta kameran dit man vill. En nödvändighet med sådan kamera om man exempelvis skall ta på två personer som står bredvid varandra.
Stativ: Det är ju inte alltid roligt att springa omkring med ett stativ, även om det bara är ett enbensstativ så är det lite bökigt. Det finns däremot en enkel stativlösning att ha i fickan, det är en gummisnodd som man fäster i kamerans stativfäste och en ögla under foten. Den ger stabilitet och tar väldigt lite plats att bära med sig. Men ett trebensstativ och trådutlösare är det optimala för att få stabilitet.
Stabiliseringsfunktioner i kameror: Många kameratillverkare försöker med elektronik kompensera för vibrationer och skakning. Min åsikt är ”skit in, ger skit ut” och således kan det aldrig bli 100% bra att i efterhand försöka korrigera oskärpa orsakat av instabilitet. Jag är därför mycket förtjust i Nikons VR-system där hela linssystemet i objektivet är upphängd i ett gyro som varvar upp så fort man tycker ner avtryckaren. Gyrot motverkar vibrationer och bilden blir skarp. Innan VR trodde jag aldrig jag skulle kunna ta skarpa bilder ner till 1/20 sekund, vilket jag bevisligen kan nu, men då gäller det att vara stabil på handen och inte ha hicka. Dock är det en nackdel med VR-system, det kostar därefter…..